Inquisition Ritual in Goathenburg.

Kärlen kommer brista...

INQUISITION 

 KILL

WARHEIM

27 December 2012

Henriksberg, Göteborg

190SEK

http://www.facebook.com/events/130745490412618/

http://www.facebook.com/inquisition.official

http://www.facebook.com/thetruekill

http://www.facebook.com/warheimofficial

Borlängianskt julfirande.

 

 "Femton tattare i Ornäs etablerade på julafton ett blodigt slagsmål som varade i fyra timmar. Endast hästhandlare Meijer erhöll så svåra skador att han måste föras till Domnarvets sjukhus. Detta trots att undersökningen av slagfältet visade upp en arsenal av påhittade vapen ex. vis sparkstöttesmede, hemgjort svärd av en lie, en slidkniv, en stallykta.

Däremot ansåg vittnen att vapensamlingen var ganska mager vid detta slagsmål. Tydligen hade vapenarsenalen varit dignare vid ett tidigare slagsmål".

 

 

Ett av dessa skräckslagna vittnen kåserar:

Femton tattare slogs i bara skjorta, en fick en dolk i nacken , så var dem bara fjorton.

Fjorton tattare slogs i julesnön, den fjortande gick ut för han vara nära dö'n.

Tretton tattare slogs på logens golv, en fick en kniv i ryggen så var dem bara tolv.

Tolv tattare fortsatte slåss för sig själva, en fick snus i ögonen, så var dem bara elva.

Elva tattare slogs värre än på bio, två somnade samtidigt så var dem bara nio.

Nio tattare slogs utan måtta, en sprang till skogs så var dem bara åtta.

Åtta tattare gav varandra sju för tu, en räddades av gumman så var dem bara sju.

Sju vilda tattare slogs i dalapjäx, så var dem bara sex.

 

Sex friska tattare slogs med lust och kläm, en fick tänderna i halsen så var dem bara fem.

 

Fem små tattare slogs i julrusyra, en blev plötsligt nykter, så var dem bara fyra.

De fyra slogs ännu när länsmannen anlände, då äntligen tog tattarnas julfröjd en ände.

Ur Socialdemokraten - undertecknat "Skräckslaget vittne".

Oh, my Holy Goat.

Archgoat, 8:e december, Göteborg.

Turkstopp Alaska.

När allt såg som mörkast ut, uppenbarade sig ett mystiskt sken i form av the unholy horde of Archgoat...

Tvinsot och ressentiment.

 Hösten 2011.

I denna skärseld kämpar min ande och själ mot den kalla desillusionen och cynismen. Är detta min arvedel och lott att utstå de mest ihärdiga katharsiseldar? 

 Det verkliga straffet är att slängas ned i denna understimulerade och grådaskiga sörja. Fördömd till att springa oanpassningsbar (av egen fri vilja) i det eviga samhällsmaskineriets okrossbara hamsterhjul.

 Gnager och tär gör det inuti, för min törst efter visdom är oändlig. Måste stilla mitt behov för att få min stimulans.

 Vad jag än förtär, säger både magsäck och smaklökar ifrån. Födan, ännu ett sätt att syra den fördömda, masskonsumerande mänskligheten. Hur skall jag stilla denna demoniska känsla, spetsade livselixir med vanvett? Har jag låtit mig blivit fördrucken av dess essens? Frågan är då: skall jag gå samma tragiska öde till mötes såsom Sokrates, eller kommer jag återuppstå?

 Skall jag fortsättningsvis lyssna till min inre röst? Eller dräpa den en gång för alla och låta den transporteras till evigheten? Hur skall jag vet ifall det är sanningen eller marans iskalla viskningar?

 I mitt sökande och strävan i underjorden har jag kommit till glesbygda ödemarker. Enslighetens berusning på en bergsstopp, ej bestigen av mången individ. Varför kunde jag ej bli såsom de allmängiltiga? Lättstimulerad, jordbunden, kanonmat för värdelösheten. Är jag ämnad för något större syfte, eller är det bara inbillning?

 Min själsliga upplysning kanske har gått in i sjukdomens träskmarker? Jag kanske balanserar våghalsigt på ruinens brant? Var jag än förmår att blicka, kan jag ej se den helige Graal. I djupet av min själ mullrar en dov längtan att få leva lössläppt, farligt och fritt. Den bästa av grogrunder för en blivande mystiker.

/ Ferner.