Borlängianskt julfirande.

 

 "Femton tattare i Ornäs etablerade på julafton ett blodigt slagsmål som varade i fyra timmar. Endast hästhandlare Meijer erhöll så svåra skador att han måste föras till Domnarvets sjukhus. Detta trots att undersökningen av slagfältet visade upp en arsenal av påhittade vapen ex. vis sparkstöttesmede, hemgjort svärd av en lie, en slidkniv, en stallykta.

Däremot ansåg vittnen att vapensamlingen var ganska mager vid detta slagsmål. Tydligen hade vapenarsenalen varit dignare vid ett tidigare slagsmål".

 

 

Ett av dessa skräckslagna vittnen kåserar:

Femton tattare slogs i bara skjorta, en fick en dolk i nacken , så var dem bara fjorton.

Fjorton tattare slogs i julesnön, den fjortande gick ut för han vara nära dö'n.

Tretton tattare slogs på logens golv, en fick en kniv i ryggen så var dem bara tolv.

Tolv tattare fortsatte slåss för sig själva, en fick snus i ögonen, så var dem bara elva.

Elva tattare slogs värre än på bio, två somnade samtidigt så var dem bara nio.

Nio tattare slogs utan måtta, en sprang till skogs så var dem bara åtta.

Åtta tattare gav varandra sju för tu, en räddades av gumman så var dem bara sju.

Sju vilda tattare slogs i dalapjäx, så var dem bara sex.

 

Sex friska tattare slogs med lust och kläm, en fick tänderna i halsen så var dem bara fem.

 

Fem små tattare slogs i julrusyra, en blev plötsligt nykter, så var dem bara fyra.

De fyra slogs ännu när länsmannen anlände, då äntligen tog tattarnas julfröjd en ände.

Ur Socialdemokraten - undertecknat "Skräckslaget vittne".